torsdag, december 10, 2009
En trasdocka
Genom hela min uppväxt har jag blivit kallad trasig - en trasdocka. Kanske är jag påväg att bli en nu. Men har jag verkligen bara mig själv att skylla? Är det verkligen bara jag själv som kan lappa ihop sömmarna och ta bort allt det där trasiga som människor tycks tycka att jag besitter? Annie din jäkla trasdocka.
Vårdsverige vill gör mig sjukare/friskare?
Det är hemskt hur det ska behöva vara. När man i tjugo år stretat emot och vägrat hjälp, vård och terapi för att må bättre är det tydligen kört.
Vårdcentralen har försökt, tycker dem. Slänga mediciner i ansiktet på en, fått en att prova en massa saker som ger mer skada än nytta. Man har snällt tackat ja, för visst vill man ju må bra? Men när det sedan inte fungerar, inget fungerar, går det tillslut inte längre. Uppgivenheten är total och akutpsyk är det enda som återstår. Nya mediciner och nya direktiv.
Remiss vidare till allmänpsyk. Vänta vänta vänta. Inga besked, inga tider och ingen hjälp. Jaga jaga jaga. Man når taket igen, orkar inte dra i alla trådar och är trött på att bara vänta.
Hör av sig igen till vårdcentralen och får ännu en dom. Man är för sjuk för vårdcentralen och för frisk för psykiatrin. Frågan är då - ska man satsa på att bli så pass frisk på egen hand att man blir mottagen på vårdcentralen. Eller. Ska man gräva ner sig så pass att man blir så sjuk att man passar på psyk? Handlar vårdsverige om att man ska välja mellan pest eller kolera? Jag vet inte längre.
Vårdcentralen har försökt, tycker dem. Slänga mediciner i ansiktet på en, fått en att prova en massa saker som ger mer skada än nytta. Man har snällt tackat ja, för visst vill man ju må bra? Men när det sedan inte fungerar, inget fungerar, går det tillslut inte längre. Uppgivenheten är total och akutpsyk är det enda som återstår. Nya mediciner och nya direktiv.
Remiss vidare till allmänpsyk. Vänta vänta vänta. Inga besked, inga tider och ingen hjälp. Jaga jaga jaga. Man når taket igen, orkar inte dra i alla trådar och är trött på att bara vänta.
Hör av sig igen till vårdcentralen och får ännu en dom. Man är för sjuk för vårdcentralen och för frisk för psykiatrin. Frågan är då - ska man satsa på att bli så pass frisk på egen hand att man blir mottagen på vårdcentralen. Eller. Ska man gräva ner sig så pass att man blir så sjuk att man passar på psyk? Handlar vårdsverige om att man ska välja mellan pest eller kolera? Jag vet inte längre.
onsdag, december 09, 2009
Ack Annie
Annie Annie
du lovade
lovade
att aldrig mer bli som då
dumma du
dumma du
visst gjorde du?
Annie Annie
du lovade
lovade
att aldrig falla igen
dumma du
dumma du
visst gjorde du?
Annie Annie
ack Annie
visst lovade du att aldrig
aldrig någonsin
falla och bli som då
visst gjorde du?
© annieellen 2009
Beslutsångest
Jag har numera beslutsångest för minsta lilla grej. Jag kan inte bestämma vad jag ska ha på mig eller vad jag ska göra. Inte vad jag ska äta, eller om jag ens SKA äta. Jag kan inte bestämma över min framtid, inte över min morgondag och inte ens över de närmsta timmarna. Jag funderar på om jag håller på att tappa mig själv (igen!) eller om det bara är vanliga vinterkänningar. Beslutsångest är det enda som känns bekant för mig i dagsläget. Beslutsångest, beslutsångest och ännu mera beslutsångest.
Vet inte vad jag ska göra
Idag kom det upp - vad ska jag göra i vår?!
[01] Skynda mig att bli klar med C-uppsatsen så att jag får läsa Socialpsykologi på avancerad nivå. Men även om jag skyndar mig, kommer jag verkligen att hinna?
[02] Jag hinner inte bli klar med uppsatsen och tvingas läsa en A-kurs i höst och få ännu mera studieskulder för något jag inte vill läsa egentligen?
[03] Hoppa av skolan/ta ett ledigt år, bli arbetslös och försöka skriva klart uppsatsen medans jag jobbar eller har praktik?
En sak är i alla fall säker, pluggar jag inte måste jag flytta till en riktig lägenhet eftersom man inte får bo kvar i studentlya om man inte pluggar. Men. Det kanske kan vara värt de? Jag måste i vilket fall som helst se till att min vår blir bättre än min höst, jag behöver mina fasta rutiner med fasta tider och meningsfulla saker att fylla vardagen med. Att bara sitta hemma och grubbla och ha ångest över den här jäkla uppsatsen fungerar inte längre. För ångest är vad jag har haft hela den här hösten. Ångest ångest ångest.
Så nu vet Ni det, och för Er som vill ha fler inlägg om min vardag - nu kanske Ni förstår varför jag helt enkelt inte orkat de... förlåt...
[01] Skynda mig att bli klar med C-uppsatsen så att jag får läsa Socialpsykologi på avancerad nivå. Men även om jag skyndar mig, kommer jag verkligen att hinna?
[02] Jag hinner inte bli klar med uppsatsen och tvingas läsa en A-kurs i höst och få ännu mera studieskulder för något jag inte vill läsa egentligen?
[03] Hoppa av skolan/ta ett ledigt år, bli arbetslös och försöka skriva klart uppsatsen medans jag jobbar eller har praktik?
En sak är i alla fall säker, pluggar jag inte måste jag flytta till en riktig lägenhet eftersom man inte får bo kvar i studentlya om man inte pluggar. Men. Det kanske kan vara värt de? Jag måste i vilket fall som helst se till att min vår blir bättre än min höst, jag behöver mina fasta rutiner med fasta tider och meningsfulla saker att fylla vardagen med. Att bara sitta hemma och grubbla och ha ångest över den här jäkla uppsatsen fungerar inte längre. För ångest är vad jag har haft hela den här hösten. Ångest ångest ångest.
Så nu vet Ni det, och för Er som vill ha fler inlägg om min vardag - nu kanske Ni förstår varför jag helt enkelt inte orkat de... förlåt...
tisdag, december 08, 2009
10 saker jag lärt mig...
...de senaste 10 åren:
01. Man måste hjälpa sig själv för att kunna hjälpa andra.
02. Det är aldrig för sent att fånga upp en gammal dröm & det är aldrig försent att ge upp.
03. Man kan lyckas med allt bara man vill.
04. Att alltid lyssna på andra kväver ens självbild.
05. En vän som inte ställer upp i kris är ingen riktig vän.
06. Man blir aldrig för gammal för att skaffa sig nya nära vänner.
07. Man ska aldrig vara rädd för att släppa andra in på livet, bara till vilken grad man gör det.
08. Kärlek kommer & går, men minnena består.
09. Pengar är obetydliga så länge man har dem, man måste förlora dem för att sakna dem.
10. En vän som dömmer en utan att ta reda på fakta är ingen riktig vän.
01. Man måste hjälpa sig själv för att kunna hjälpa andra.
02. Det är aldrig för sent att fånga upp en gammal dröm & det är aldrig försent att ge upp.
03. Man kan lyckas med allt bara man vill.
04. Att alltid lyssna på andra kväver ens självbild.
05. En vän som inte ställer upp i kris är ingen riktig vän.
06. Man blir aldrig för gammal för att skaffa sig nya nära vänner.
07. Man ska aldrig vara rädd för att släppa andra in på livet, bara till vilken grad man gör det.
08. Kärlek kommer & går, men minnena består.
09. Pengar är obetydliga så länge man har dem, man måste förlora dem för att sakna dem.
10. En vän som dömmer en utan att ta reda på fakta är ingen riktig vän.
VLOGG: Dagbok 2004-08-07
Jag hittade en passande text som jag la in i min dagbok 2004-08-07. Brevet från sjukdomen beroende.
måndag, december 07, 2009
Dagar som denna
Det finns dagar då jag tycker om mig själv, då jag är stolt över det jag gör och det jag har åstadkommit, dagar då jag nästan älskar mig själv. Sen finns det dagar som den dagen idag. Dagar då jag knappt vill kännas vid mig själv, mitt beteende, min livfilosofi och det jag har gjort mina snart 24 år på jorden. Jag vet att vi alla måste ha dåliga dagar för att kunna känna igen de bra, men ändå känns det tungt. Så otroligt jäkla tungt när de tunga dagarna blir fler än de lätta.
Jag kommer hitta min väg tillbaka till de ljusa dagarna men just nu känns den vägen lång och krokig. Men. Jag har bestämt mig för att inte gå vilse på stigen och jag har bestämt mig för att aldrig sluta kämpa. Aldrig någonsin.
Jag kommer hitta min väg tillbaka till de ljusa dagarna men just nu känns den vägen lång och krokig. Men. Jag har bestämt mig för att inte gå vilse på stigen och jag har bestämt mig för att aldrig sluta kämpa. Aldrig någonsin.
Resultat av omröstning
Tack till alla Er som varit med och röstat. Jag lovar att göra mitt bästa för att leva upp till Era önskemål i den mån jag känner att jag vill och klarar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
